876 Alternativa läkemdel dras in…

on

Läste en artikel om att Läkemedelsverket ägs och styrs av av bolagen själva  vilket ju inte direkt var någon nyhet för mig och de tar heller inget ansvar för vad som står i Fass.  Bolagen kan själva skriva vad de vill och inte vill. T ex utelämna farliga biverkningar som ju förstås kan innebära mindre sålda piller och pengar i kassan.  Råkade dock snubbla över nästa artikel , den jag kopierat in nedan.

876 alternvativa läkemdel dras in!  Hade nog dragit stora rubriker  i media och troligen fått extremt kännbara konsekvenser för branschen. Troligen hade de sökt vägar att stoppa den, som de fortfarande gör på flera sätt, http://www.healthnutnews.com/recap-on-my-unintended-series-the-holistic-doctor-deaths/ därför att det hotar deras ekonomiska intressen, dels friskare människor och dels att de får sälja mindre av sina egna piller.  Det finns ingen lönsamhet i friska eller döda patienter.  Att den organiserade brottsligheten inte skulle upptäckt det redan är bra naivt att inte misstänka.  Man behöver inte vara Einstein för att klura ut vad som säljer här i världen; sex, droger, vapen, tobak, alkohol och hälsa och gärna ego också . Detta är förstås de marknader de jobbar på. Nu är dock gränserna extremt flytande när vi pratar bank och finansvärlden. Det är inte många som är invigda hur det går till där och vilka som styr och hur och de som gör det tänker nog till innan de försöker varna folk eftersom det är rätt ohälsosamt. Resurserna de har är inte några småkriminella gatugäng, det är väldigt sofistikerat uppbyggt. ( Kay griggs på utube berättar hur)  Det finns dock många intervjuer och artiklar på nätet för de som börjar gräva och då är tipset att gå till deras referenser och när man börjar gräva där kommer man vidare och vidare och det  slutar ofta med att flera historier rullas upp än den man läste om från början. Ibland får man vara snabb för de försvinner och  videos förbjuds även fast de är officiella handlingar många gånger.

I och med juristen Thomas Arvidssons artikel idag ”Omfattande fusk vid godkännandet av läkemedel avslöjat…”  blir det tydligt att läkemedelsindustrins kvacksalveri inte bara är ett exempel på organiserad ekonomisk brottslighet utan även på att Big Pharma inte drar sig för att utsätta miljontals patienter för hälsorisker.
Text:  Newsvoice – Torbjörn Sassersson, uppdaterad (ny rubrik) kl 22:17 den 15 juni 2015 | Läs även: Omfattande fusk vid godkännandet av läkemedel avslöjat – 876 ”mediciner” förbjuds
Alla dessa patienter över hela Europa har i åratal tagit verkningslösa ”kemiska preparat” varav många dessutom har gett biverkningar. Per definition är detta kvacksalveri.
Nu dras 876 st generika omedelbart bort från den europeiska marknaden eftersom de godkänts genom fuskprövningar och tagits fram genom fusktillverkning. Nyheten är av enormt allmänt intresse, men det enda som hittills dykt upp är notiser i Dagens Medicin, Svensk Farmaci, Life Science Sweden och LäkemedelsVärlden som bara nämner att 16-17 läkemedel dras bort från den svenska marknaden. Informationen baseras i sin tur på det mycket nedtonade pressmeddelande som Läkemedelsverket publicerat på sin hemsida. Ingen av journalisterna har gjort någon research utan endast agerat policyskribenter.
Det europeiska läkemedelverkets pressmeddelande är betydligt mer sanningsenligt.

Mainstream media tyst

Det kommer att stanna där. De svenska dags- och kvällsmedierna kommer förmodligen inte alls att rapportera om skandalen. Det finns inga skäl att tro det.
De större medierna har dessutom fullt upp med att trakassera elöverkänsliga eller försöka hitta fel på något ofarligt kosttillskott.
Elina Rönnemaa, utredare på Läkemedelsverket menar, som förväntat, att det inte alls är någon fara för patienterna. Hon uttrycker sig ”balanserat” och svepande:
”De har genomgått kvalitetskontroller på andra platser och medför ingen risk för patienterna så de kan fortsätta att ta de läkemedel de har utskrivna. Däremot kommer de få andra läkemedel nästa gång de hämtar ut nya.” / ”Stort antal läkemedel dras in”, Samuel Lagercrantz, Dagens Medicin
Det spelar alltså ingen roll enligt Läkemedelsverket att 1000-tals svenska patienter ätit verkningslösa kvacksalverimediciner. Vad som menas med ”andra platser” är en gåta. Patienterna som lurats ska istället lugnas ned ute på Vårdcentralerna.
Ingert Nilsson på LäkemedelsVärlden rapporterar med samma lugnande ord i artikeln ”Säljtillstånd återkallas på grund av fusk”. Ingen fara alltså.
Varken LäkemedelsVärlden eller Dagens Medicin nämner att det egentligen handlar om 876 läkemedel i Europa.
Man kan enkelt föreställa sig mediernas, politikernas och myndigheternas reaktion om det avslöjats att 876 st alternativa preparat baserats på fuskforskning.
Hur många som skadats eller avlidit på grund av dessa 876 fuskmediciner är oklart och det kommer sannolikt inte heller att undersökas av ansvariga myndigheter. 

(update: försöker gräva i denna story men det är rätt tunt på nätet)  Men överhuvudtaget kan man söka på denna  läkare o författares undersökningar. Han är recenserad i denna ansedda skrift och där finns referenser till både andra författare och källor. 

När jag sen googlade fick  jag träff på  andra ( man kan gräva hur mkt som helst) . Den är bra symptomatisk för hur det går till.  Såklart man fattar att det är omöjligt att detta läkemedel kan ha klarat företagets egna prövningar och undrar hur många de mutat på vägen? Hur detta går till finns det hur många visselblåsare som helst. 

Här har vi något liknande Sedan 2006 anger Vidal, den franska motsvarigheten till Fass, riskerna för fosterskador vid användning av bland andra epilepsimedicinen Depakine. Trots detta fick över 14 000 gravida fransyskor medicin som innehåller valproinsyra mellan åren 2007 och 2014.

Det visar en rapport som presenterades av Frankrikes sjukvårdsminister Marisol Touraine tidigare i veckan, och som har sammanställts av bland annat det franska Läkemedelsverket, ANSM. Rapporten säger också att antalet gravida kvinnor som har fått substansen har minskat år från år under den berörda perioden.
Däremot anges inte hur många barn som kan ha fötts med missbildningar på grund av medicineringen. Siffror från det franska Läkemedelsverket anger dock att 10 procent av de utsatta fostren kan födas med missbildningar och att mellan 30 och 40 procent kan drabbas av utvecklingsstörningar, som autism.
Valproinsyra anses som den mest effektiva behandlingen av svår epilepsi, men enligt Dominique Martin, generaldirektör för det franska Läkemedelsverket, är det uppenbart att det fanns en brist i informationen om farorna med de berörda läkemedlen fram till 2013. Efter det har informationen till både patienter och läkare utökats avsevärt.

http://www.lakemedelsvarlden.se/fransk-lakemedelsskandal-beror-hela-europa/

Staten gör aldrig fel

Medicinalstyrelsen godkände först Neurosedyn utan egen kontroll, noterade sedan inte larmartiklar i fackpressen och hindrade medierna från att varna för preparatet. 150 barn föddes med svåra missbildningar. Men enligt JK har staten inget ansvar.
JK:s utredning om de svenska myndigheternas handlande i samband med neurosedynkatastrofen på 60-talet föreslår, som vi har kunnat läsa i tidningarna, att regeringen ska betala 250.000 kr till dem som skadades av medlet som ”en form av upprättelse” och ”ersättning för lidande”. Detta görs ex gratia, av nåd, eftersom JK Göran Lambertz funnit att myndigheterna inte begått något fel: ”… fosterskadorna synes ha varit nära nog omöjliga att förutse för de svenska myndigheterna, och såvitt vi kan finna kan inte några fel eller försummelser läggas myndigheterna till last i detta sammanhang”, skriver utredarna. Men stämmer detta verkligen?
Medicinalstyrelsens apoteksbyrå godtog utan frågor försäkringarna från Astra att medlet inte var farligt. Och Astra, som tillverkade det på licens, godtog licensgivarens, det västtyska läkemedelsföretaget Grünenthals, försäkringar utan att göra egna undersökningar.
Medicinalstyrelsen brydde sig inte heller om att följa med i den internationella medicinska pressen, där rapporter om biverkningar förekom redan 1960. Inte ens i december 1961, när medlet dragits in, gick Medicinalstyrelsen ut och varnade människor som redan hade det hemma. I stället försökte man hindra att pressen skrev om saken. Om detta inte utgör både fel och försummelse, vad är det då?
JK-rapporten försöker över huvud taget ge intryck av att det här var en rätt smidig affär: den 19 november 1961 kom uppgifterna i Västtyskland om fosterskador, den 27 november stoppades medlet där och den 15 december i Sverige. Men detta är att lägga ut dimridåer.
Neurosedyn, eller talidomid som är det kemiska namnet på den verksamma substansen, hade inte bara fosterskadande biverkningar. Redan 1956 rapporterades ett misstänkt fall av toxisk polyneurit (nervinflammation orsakad av giftiga ämnen). Vid utgången av 1960 hade Grünenthal mottagit 1.600 rapporter om biverkningar, främst neurologiska. Detta är den uppgift som framkom vid rättegångarna, men JK Göran Lambertz väljer av någon anledning i stället att framhålla tillverkarens medvetet förfalskade siffra från 1961, 31 rapporter. ”Vi har inte källgranskat uppgifterna”, skriver JK. En märklig inställning. Ska inte en utredning utreda?
De flesta rapporter gick från läkarna till tillverkaren, som valde att lägga locket på. En tidig rapport som dock publicerades var i British Medical Journal (BMJ) i december 1960, då en dr Leslie Florence berättade att patienter som fått talidomid kände myrkrypningar och stickningar, fick vitnande fingrar och tår, nattliga kramper och ibland rubbad muskelkoordination. Besvären dämpades något när de slutade ta medlet, men de gick inte tillbaka helt.
JK Göran Lambertz låtsas dock inte om denna artikel utan skriver att uppgifterna bara förekom i vissa tyska tidskrifter som ”var mindre spridda i Sverige” och inte i ”den litteratur som styrelsen och dess kontrollorgan övervakade”. Men tidskrifterna i fråga, Deutsche Medizinische Wochenschrift och Medizinische Welt, var inte mindre spridda än att båda fanns på fem svenska universitetsbibliotek.
Om Medicinalstyrelsen inte heller läste BMJ, en av världens mest ansedda facktidskrifter, så kan man inte säga att myndigheten fullgjorde sin plikt. Amerikanska FDA (livs- och läkemedelsverket), som hade en ansökan om medlets godkännande liggande, läste dock artikeln och krävde ytterligare dokumentation från tillverkaren.
Huvudtillverkaren Grünenthal läste förstås också BMJ, och nu startade operation mörkläggning. En dr Goeden rapporterade så här i februari 1961 om ett säljbesök vid en neurologisk universitetsklinik i Köln:
”Jag utvecklade vår ståndpunkt till polyneuritproblemet och Contergan [det västtyska namnet på talidomid] och försökte framför allt skapa förvirring.” (Citerat i Henning Sjöströms och Robert Nilssons bok ”Pillret som väckte världen” från 1972.)
Hösten 1960 och våren 1961 åkte Grünenthals egna forskare runt till läkare som rapporterat fall av polyneurit och försökte hindra dem från att skriva om detta i medicinska tidskrifter. Det var t ex dr Sievers och dr Kelling som försökte övertala dr Frenkel i Königstein att inte skriva om 20 fall av nervskador.
Hade de svenska myndigheterna dessutom läst BMJ i januari 1961 hade de också fått reda på att den brittiska licenstillverkaren av medlet sedan augusti 1960 tvingades bifoga en varning för nervskador i sina reklamfoldrar.
I maj 1961 började den alerta Frances Kelsey, som handlade ärendet på amerikanska FDA, att ställa obehagliga frågor om medlets eventuella effekter på det växande fostret. Hon hade fått samma underlag för bedömning som svenska Medicinalstyrelsen. Men till skillnad från svenskarna hade hon funnit uppgifterna ”entirely inadequate” (helt otillräckliga).
Enligt Grünenthal var talidomid den säkraste drog som någonsin gjorts. Man hade inte ens kunnat fastställa den dödliga dosen. Man påstod också att medlet skulle vara ofarligt för fostret, men inga test som kunde bevisa detta hade gjorts. Mot bättre vetande skrev den brittiska licenstillverkaren så här i en annons i oktober 1961:
”Distaval [det brittiska namnet på talidomid] kan ges med fullständig säkerhet till gravida kvinnor och ammande mödrar utan att detta resulterar i skadeverkningar på vare sig modern eller barnet […]”
I december publicerade den brittiska tidskriften The Lancet ett brev från läkaren W G McBride i Nya Sydwales som berättade om missbildningar på nyfödda som han studerat sedan i maj:
”Benbildningen förefaller påverkas på ett mycket slående sätt”, skrev McBride, ”vilket resulterar i polydaktyli [övertaliga fingrar eller tår], syndaktyli [hopvuxna fingrar] och utebliven utveckling av de långa benen […].”
Hur var det då med uppgifterna om att talidomid var ofarligt för fostret? Både Grünenthal och Astra i Sverige hänvisade i sitt informationsmaterial till en dr Augustin Blasiu, som i en artikel från den 2 maj 1958 skulle ha redovisat ”goda resultat från prövning på ett gynekologiskt-obstetriskt klientel”. Problemet var bara, som Blasiu själv berättade 1964 vid förhör inför de västtyska rättegångarna, att han aldrig ordinerat medlet åt gravida kvinnor – bara till ammande mödrar.
I USA hänvisade den lokala licenstillverkaren Merrell till läkaren Ray O Nulsen, som testade talidomid kliniskt. Han hade givit drogen till 81 havande kvinnor, och så småningom skrev han en artikel i American Journal of Obstetrics and Gynecology, där han hävdade:
”Talidomid är ett säkert och effektivt sömngivande medel som tycks motsvara de krav som i denna rapport ställs på ett tillfredsställande läkemedel för användning i graviditetens slutskede.”
Flera av de 81 kvinnorna födde dock missbildade barn och vid rättegångsförhör med Nulsen framgick det att artikeln spökskrivits av en dr Raymond Pogge från Merrell. Artikeln baserades på muntliga rapporter som Nulsen givit Pogge per telefon eller på golfbanan. Inget skriftligt underlag för de redovisade proven fanns. I artikeln refererades till arbeten på tyska som Nulsen inte kunnat läsa, eftersom han inte kunde språket.
Sambandet mellan talidomid och missbildningarna var svårt att bevisa även om misstankar fanns. Talidomid såldes under ett femtiotal olika namn, nästan varje land hade sitt varumärke. I Västtyskland försökte dr Widukind Lenz finna en gemensam faktor som kunde ha orsakat 27 fall av missbildade barn i Kielområdet. Till slut förstod han att det måste vara Contergan/talidomid och presenterade sina fynd på en konferens den 18 november 1961.
Grünenthal var skärrat. Man hade gjort allt för att motarbeta ett förbud; ljugit om forskningsläget, hotat forskare med ”fel” uppfattning, anställt detektiver för att försöka hitta komprometterande fakta om motståndarna – metoder vi känner igen från tobaksindustrin. Men den 27 november 1961 tvingades man dra in Contergan i Västtyskland, och även motsvarande preparat i England. När de svenska tidningarna skrev om detta misstänkte inte ens läkarna att medlet fanns här under namnet Neurosedyn. På den här tiden fanns inte läkemedelskatalogen FASS, men nog är det märkligt att ingen läste det finstilta på medicinburkarnas etiketter.
Den 5 december avslöjade Expressen att drogen fanns i Sverige, men till Ny Dag sade Astra och Medicinalstyrelsen i en intervju två dagar senare att det inte fanns några planer på att dra in medlet – det skulle vara ”alltför drastiskt”. Det gjorde man ändå den 15 december, men man talade inte om det för allmänheten. Drogen togs bara tyst bort från apotekshyllorna.
I pressen förklarade myndighetens representant senare att man inte velat varna eftersom detta ”skulle kunnat medföra ökad psykisk påfrestning för dem vid denna tidpunkt gravida kvinnor, vilka tidigare under graviditeten intagit olika medel med kanske nu bortglömd benämning”. Medicinalstyrelsens generaldirektör Arthur Engel hade också ett möte med journalister där han bad dem att inte skriva om saken, eftersom utredning pågick. Och journalisterna var med något undantag lydiga.
Medicinalstyrelsen dröjde i tre månader med att varna allmänheten sedan Neurosedynet dragits in från marknaden. Man räknar med att ytterligare 8-10 barn föddes med missbildningar på grund av denna försumlighet. Totalt föddes i Sverige cirka 150 Neurosedynskadade, varav cirka 100 lever i dag. (Totalt i hela världen föddes mellan 10.000-12.000 barn med den här typen av missbildningar, s k phocomeli.)
I USA introducerades aldrig talidomid tack vare den driftiga och pålästa Frances Kelsey, som krävde bevis för drogens ofarlighet. Kelsey, som 1960 var nyanställd på det annars ganska industrivänliga FDA, skötte detta sitt första ärende såsom man önskar att alla ärenden borde skötas av myndigheter som ska försvara folkhälsan. Den s k försiktighetsprincipen var inte formulerad när Frances Kelsey tvingade licenstillverkaren Merrell att bekänna färg. Ändå var det denna princip hon tillämpade.
Det har sagts tidigare och sägs igen i JK-utredningen att kunskapsläget runt år 1960 var sådant att den här katastrofen inte gick att förhindra. Men exemplet USA visar att det inte stämmer. Även i DDR var man tidigt misstänksam mot medlet, som aldrig kom att säljas där.
Leif Silbersky sade i DN den 18 november förra året apropå de nu resta skadeståndskraven från de Neurosedynskadade att risken om man bifaller dessa krav är att det kan leda till oanade konsekvenser med ekonomiska anspråk från andra. Och det är en nyckelfråga. Det blir bekymmersamt om det om fyrtio år visar sig att kanske tiotusentals människor som skadats av säg amalgam eller mobiltelefoner börjar kräva staten på pengar för att Socialstyrelsen eller Statens strålskyddsinstitut inte tog sitt ansvar.
Att betala ut pengar ex gratia på det sätt som nu föreslagits är förstås en finurlig utväg för staten. De som lidit skada får en slant för att hålla tyst, men några farliga prejudikat i skuldfrågan uppstår inte – eftersom staten inte erkänt någon skuld. Kan nu verkligen ”inte några fel eller försummelser läggas myndigheterna till last”, som det står i JK:s utredning? Vad är det i så fall staten vill ge de drabbade ”upprättelse” för?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s